I ensamheten i stugan blir livet till en början ännu mörkare, trots sommarens ljusa nätter. En dag lyckas hon till slut ta sig ut på vandring, och då möter hon den unga och livsstarka Louise, som driver ett våffelbruk på fjället. De blir snabbt vänner, och Louise lyckas övertala Helena att bada kallt i fjällsjöar och långsamt hitta ny livsglädje.
Helena börjar arbeta i våffelstugan, och trivs oväntat bra. I hela sitt liv har hon drömt om att få arbeta med mat, och hoppet börjar spira i henne igen. Men Helena bär på ett mörker från barndomen, som hon måste överkomma för att bli hel.
Mina tankar
med sorg, hopp, glädje och vänskap på ett ödmjukt sätt.