Pensionen närmar sig och med den ensamheten. Hennes bästa vän, virvelvinden Biggan, finns förstås där men oceanerna av ofrivillig tid på egen hand breder ut sig och hotar att översvämma henne. Det enda som håller hennes låga brinnande är skolans planer på att expandera verksamheten med ett högstadium. Men pensionärsföreningen med den retlige Olle i spetsen gör allt för att grusa planerna på utbyggnaden som inkräktar på strandskyddet.
När Gunilla är nära på att ge upp hoppet, knackar ungdomskärleken plötsligt på dörren.
En härlig och välskriven feelgood med karaktärer som befinner sig i slutet av sin arbetskarriär och som har ett djup som berör och får mig att fundera.
Åsa växlar mellan nu och då och får ihop det på ett snyggt sätt som jag gillar. Jag älskar även att Gunilla är en vardagsnära härlig människa som inte ger avkall på livets goda, kakor!
Det var mycket kul att få träffas under Stockholmbokhelg