Karin brukar vara ett säkert kort när man kommer till den mer humoristiska feelgood romanen. Dock måste jag säga att jag nog blev lite besviken den här gången.
Den här berättelsen är visserligen både charmig och underfundig men tyvärr tyckte jag inte att den riktigt tog fart.
Den här berättelsen är visserligen både charmig och underfundig men tyvärr tyckte jag inte att den riktigt tog fart.
Karaktärerna och miljöerna finns där men det är något jag saknar. Dessvärre kan jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Kanske är drivet inte riktigt på topp.
Läs och berätta gärna för mig hur du känner.
Boken
De är en udda samling, de som bor längs Knäppgökavägen utanför Vitaby på Österlen. Vägen heter egentligen inte så, men vad ska man annars kalla den, tycker systrarna Blenda och Johanna Nilsdotter som bott där hela livet. De följer allt som sker i skydd bakom spetsgardinen och diskuterar ivrigt vad grannarna har för sig. Och nu för tiden gäller det att hänga med, för hemma hos den förnäma Louise försvinner det trosor från tvättlinan, Göte kuckelurar med Hjördis, ovanliga lövgrodor skuttar omkring i biologen Helmers trädgård och det går rykten om att kommunen tänker gräva upp vägen och kanske även tomterna intill.
Knäppgökavägens stilla lunk är på väg in i kaos, och grannarna tänker inte låta det ske. Gamla trätoämnen läggs åt sidan och man samlas för att finna en lösning. Kommunen ska inte tro att man kan göra vad som helst på landsbygden.
Ja, kyss Karlsson i nacken, som Blenda Nilsdotter brukar säga.
De är en udda samling, de som bor längs Knäppgökavägen utanför Vitaby på Österlen. Vägen heter egentligen inte så, men vad ska man annars kalla den, tycker systrarna Blenda och Johanna Nilsdotter som bott där hela livet. De följer allt som sker i skydd bakom spetsgardinen och diskuterar ivrigt vad grannarna har för sig. Och nu för tiden gäller det att hänga med, för hemma hos den förnäma Louise försvinner det trosor från tvättlinan, Göte kuckelurar med Hjördis, ovanliga lövgrodor skuttar omkring i biologen Helmers trädgård och det går rykten om att kommunen tänker gräva upp vägen och kanske även tomterna intill.
Knäppgökavägens stilla lunk är på väg in i kaos, och grannarna tänker inte låta det ske. Gamla trätoämnen läggs åt sidan och man samlas för att finna en lösning. Kommunen ska inte tro att man kan göra vad som helst på landsbygden.
Ja, kyss Karlsson i nacken, som Blenda Nilsdotter brukar säga.
Författare: Karin Brunk Holmkvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar