Med risk att få hela Sveriges Sf emot sig så kommer här min spontana tanke.
För det första så är det alltid tråkigt att behöva skriva recensioner på litteratur man inte gillar. Oftast är det inte fel på boken eller på författarens sätt att skriva. Som det är i det här fallet utan helt enkelt så är det min brist på intresse av sf litteratur som är det stora problemet.
Jag hade verkligen peppat mig själv och sett fram emot boken men efter 50 sidor gav jag upp. Jag insåg att jag aldrig skulle ta mig igenom den. jag förstod ingenting av det jag läste... det var alldeles för mycket information och begrepp som jag inte känner till vilket gör att jag inte förstod vad som menades. Trots att i boken finns två appendix där man kan kolla upp vad alla nya ord betyder så fungerade det inte för mig.
Det är som sagt trist när man inte gillar en bok och när man dessutom fått den recensionsexemplar vill man verkligen försöka.
Det är som sagt trist när man inte gillar en bok och när man dessutom fått den recensionsexemplar vill man verkligen försöka.
Som tur är vet jag att det finns många därute som fullkomligt älskar den här, och stort grattis till er! Jag kommer inte att försöka mig på sf genren något mer.
Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!
Handling
“Den söndrade jordens enda kontinent kallas Stillheten. Men jorden är allt annat än stilla: skalv och jordbävningar kommer och går ständigt. Ibland går jorden in i en Femte Årstid, som kan sträcka sig över flera år. Då antar dessa vulkaniska, seismiska, atmosfäriska, geomagnetiska omvälvningar apokalyptiska proportioner. Under historien har civilisationen på Stillheten kommit att organiseras i ett kast- och rassystem. Utanför det står orogenerna, utstötta ur och förslavade av samhället, men samtidigt nödvändiga för att skydda mänskligheten, eftersom endast de kan påverka och motverka de seismiska krafter som hotar dess överlevnad. Nu råder Femte Årstiden återigen – kommer världen att gå under eller kan någon rädda den?
Essun har lyckats hålla hemligt för sin man Jija och sin omgivning att hon är orogen. En dag finner hon sin treårige son Uche död – ihjälslagen för att han visat tecken på orogeni. Och den som dräpt pojken är Jija.
Han har nu flytt tillsammans med deras dotter Nassun, som även hon har ärvt förmågorna. Essun måste hitta sin dotter innan något ont händer henne. Men var ska hon söka?
I Den femte årstiden berättas också om den unga Damaya, som tas till Navet där hon utbildas för att tjäna mänskligheten, och den äldre Syenit som med mannen Alabaster ska hjälpa en förödd stad men också avla orogeniska barn. Vilket öde kommer att drabba dem?”
Essun har lyckats hålla hemligt för sin man Jija och sin omgivning att hon är orogen. En dag finner hon sin treårige son Uche död – ihjälslagen för att han visat tecken på orogeni. Och den som dräpt pojken är Jija.
Han har nu flytt tillsammans med deras dotter Nassun, som även hon har ärvt förmågorna. Essun måste hitta sin dotter innan något ont händer henne. Men var ska hon söka?
I Den femte årstiden berättas också om den unga Damaya, som tas till Navet där hon utbildas för att tjäna mänskligheten, och den äldre Syenit som med mannen Alabaster ska hjälpa en förödd stad men också avla orogeniska barn. Vilket öde kommer att drabba dem?”
