Sigtuna 1945. I krigets skugga, där gränser suddas ut och människor tvingas till omöjliga val, möts Edith och Viola i en värld som ännu skälver av det ofattbara. Edith, en ung student med författardrömmar, söker sin plats i tillvaron. Viola, en överlevare från Förintelsen, anländer till Sigtuna med de vita båtarna och bär på en berättelse så smärtsam att den hotar att krossa henne.
När deras vägar möts på beredskapssjukhuset på Sigtunastiftelsen förändras allt. Edith ser sin dröm, sitt skrivande, i ett nytt ljus, och Viola finner något hon trodde var förlorat.
Språket och närvaron i den här romanen är helt rätt för tiden – så träffsäkert att man som läsare sugs in och verkligen känner tidsandan. Miljöerna är skildrade med inlevelse, och både personer och stämningar bär på den där äktheten som gör berättelsen levande.
Jag sträckläste boken. Från första sidan grep den tag och höll kvar mig, och djupet i berättelsen fick mig att stanna upp flera gånger och tänka till. Krigets skuggor, minnena från Förintelsen och drömmen om skrivandet vävs samman till en stark och gripande roman om motståndskraft, hopp och kraften i att berätta. Om minnen som aldrig får tystas och hur skrivandet kan förändra både en enskild människas liv och historien själv.
Det är en bok som stannar kvar, både i hjärtat och i tankarna.
Missa inte Maries tidigare böcker som är så kritiker- och läsarrosade romaner
Titel: Kunde jag följa dig bort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar