Handling
Att bli äldre som kvinna, är det något härligt som ger trygghet och frihet, eller är det rena rama utförsbacken, där kroppen inte längre lyder som förut?
Fyra kända svenska kvinnor (Mari Jungstedt, Annika Lantz, Anna Lindman och Mian Lodalen) samtalar öppenhjärtigt med Cecila Gustavsson, om livet i 50-års åldern. Vilka kriser de har haft, och hur de tog sig ur dem. Vad är egentligen livsmod? Vad har varit, och är, viktigast för dem i livet?
De fyra för en diskussion utifrån olika teman, en del av dem tabubelagda och svåra. Övergångsåldern, sexualiteten, svackorna i arbetslivet och perioderna när allt har känts riktigt mörkt. De tar också pulsen på tidsandan när det gäller jämställdhet och synen på kvinnor som lämnat de unga åren bakom sig.
Vi måste prata om 50 ska väcka tankar och inspirera, locka till skratt och igenkänning.
Mina reflektioner och tankar
När boken kom
blev jag först lite tveksam till den då jag aldrig läst någon bok som är
skriven i det här formatet. Den är i skriven som en lång intervju/diskussion
eller kanske som om det vore en podd, där frågor ställs av Cecilia Gustavsson
och sedan diskuterar tjejerna runt det givna ämnet.
Men oj så fel
mina misstankar var, den var absolut inte svårläst. Dock tappade jag lite av
intresset för deras konversationer efter att ha läst cirka halva boken. Det
kändes som om de här fyra tjejerna inte riktigt representera min värld och mina
upplevelser, de känns alldeles för lyckade i sina liv och det blir lite för
mycket av inbördes beundran.
Jag saknar
bredden av olika persontyper, vilket jag tror hade fångat mitt intresse mer, än
bara att läsa om lyckade tjejer mitt i livet. För mig blev igenkänningsfaktorn inte
alls så hög som jag hade hoppats på.
För mig var det
kapitlen, uppväxt, ålder och kropp och utseende som blev den stora
behållningen. I de kapitlen fanns det stor igenkänningsfaktor för mig som är
född i början av 60 talet. Jag sitter och ler och nickar igenkännande, som när
när jag läser
”Plötsligt
är du stolt över att du orkat vara uppe och dansat till klockan två på en fest”
sid 41
eller
” Nej det går jag inte med på - jag är för
gammal för det här” s.41
Det är skönt
att läsa att jag inte är ensam om att tänka i nya banor efter jag fyllt 50, tex, det där med att sätta gränser och vara tydligare med vad JAG vill och att oftare sätta sig själv i första rummet, har blivit
mycket viktigare och det bekräftas i boken att ävan dessa damer tycker det.
När de uppmanas
att ge ett Råd till yngre om att fylla
50, så säger Marie,
|
s.100 |
”Ta det lugnt,
det är inte så farligt, oroa dig inte. Det kommer att bli mycket bättre än du
tror” s.62
När jag läser inledningen till kapitlet om sex så tänker jag, men vad bra nu ska de diskutera vilka problem som kan uppstå när man kommer in i klimakteriet. Och att det finns en del relationer som kallas
vita relationer, alltså relationer utan sex. Men NEJ, det blir diskussioner där alla mer eller mindre verkar ha
ett fantastiskt sexliv…
Det stör mig oerhört, jag vet att det faktiskt inte ser ut så i det verkliga livet, vare sig du är singel eller i ett förhållande. För många är klimakteriet betydligt mer problematiskt än det dessa tjejer har upplevt och det blir liksom inte seriöst för mig.
Trots att jag inte riktigt säger wow, så tycker jag att boken är läsvärd, i alla fall om man som jag är en av dem som fyllt 50. Det finns en hel del igenkänningsfaktorer och vi är olika och har givetvis olika referensramar. Så det som stör mig kanske just du älskar. Så LÄS och bestäm sedan om du tycker wow eller nja 👆👇!
Författare: Cecillia Gustavsson,Annika Lantz, Mari Jungstedt, Mian Lodalen, Anna Lindman
ISBN: 9789177950639