I tjärnens mörker - Victoria Björn Blomqvist

I boken I tjärnens mörker återvänder vi till det Sälen som Victoria Larm så skickligt har målat upp i sina tidigare böcker – en plats där de dramatiska fjällandskapen blir en spegel av människors inre kaos.

  Det här är den avslutande delen i serien, och det märks. Intensiteten, hemligheterna och konsekvenserna är mer dramatiska.

Huvudpersonen Jonatan Lindbäck har inte haft ett enkelt liv. Han är märkt av sitt förflutna – både fysiskt och mentalt – och hemsöks av mardrömmar där han ser sin älskade Malin gå upp i lågor. De inre såren skaver, men det är det yttre hotet som slutligen tvingar honom att agera.

Samtidigt sker en serie attentat mot forskningsanläggningen Wild Energy, där bygget av en vindkraftpark splittrar lokalbefolkningen och väcker våldsamma reaktioner.
Jonatan dras  oväntat in i konflikten och ställs inför frågor som sätter både hans moral och överlevnadsinstinkt på prov. Vem kan han lita på? Och vem i hans närhet bär på en sanning mörk nog att förstöra allt?

Boken är, som de tidigare, väldigt lättläst – med ett rappt språk som gör att man snabbt sveps med. Det är en klassisk ”bara ett kapitel till”-läsning. Men det är inte bara spänningen som bär berättelsen. Victoria har en fin känsla för miljöbeskrivningar, och de svenska fjällen spelar en självklar huvudroll. Naturen skildras inte bara som kuliss, utan som en aktiv kraft i berättelsen – ibland skyddande, ibland skoningslös.

Sammanfattningsvis är I tjärnens mörker en stark avslutning på serien – spännande, välskriven och med karaktärer man bär med sig efter sista sidan. Jag gillar Victorias sätt att skriva, och ser redan fram emot vad hon hittar på härnäst!

Titel: I tjärnens mörker 

Författare: Victoria Björn Blomqvist 

Förlag:  Piratförlaget

Ljudbok: Angela Kovacs 

En god far - Jenny Elfving

 

"Han påminner sig om att det inte är för faderns skull han gör detta. Det är för Hannas. Han måste ställa allt till rätta, bli en riktig man, en god far. Om han gör det kommer hon att överleva."

Med En god far återvänder Jenny Elfving till samma laddade och gripande berättarvärld som i Revor av ljus. 

  I denna fristående uppföljare får vi möta Wilhelm, som år 1936 lägger in sig på Gådeå mentalsjukhus i Härnösand – ett försök att bli fri från de demoner som plågar honom, för sin dotters skull.

   Drygt femtio år senare befinner sig Mia i samma byggnad, nu ett nedlagt sjukhus med rivningskontrakt. Hon plågas av suddiga minnen av en syster – och en gnagande känsla av att hennes föräldrar inte berättat hela sanningen.

Jenny Elfving lyckas, ännu en gång, väva samman två olika tidsperioder på ett skickligt och känslostarkt sätt. Kontrasten mellan dåtidens brutala behandlingsmetoder och nutidens existentiella frågor skapar ett ständigt närvarande vemod – men också en stark drivkraft i läsningen.

Berättelsen rör sig i skuggor – både bokstavliga och känslomässiga. Mentalsjukhusmiljön på 1930-talet är smärtsam att vistas i, men samtidigt så fascinerande beskriven att det är svårt att inte fortsätta läsa. 

  Elfvings språk är djupt och berörande och hon fångar både det historiska och det personliga med stor lyhördhet.

  Något jag särskilt uppskattar är att följa både Wilhelm och Mia – vars öden på subtila vis flätas samman – gör berättelsen både tätare och mer komplex. 

  Redan tidigt anar man kopplingen mellan dem, men hur det hela hänger ihop får läsaren att stanna kvar i ett behagligt grepp.

  Det här är en bok som grep tag i mig direkt och släppte inte taget förrän sista sidan var läst.

Jag hoppas innerligt att fler böcker är på gång, för jag vill stanna kvar i Elfvings värld länge. 

Titel: En god far

Författare: Jenny Elfving 

Ljudbok: Katarina Ewwelöf

Förlag: Historiska media