Bokprataren: Herre på täppan

Mina tankar

Vill du ha en charmig och inte brutal deckare?

Det här ytterligare en charmig och mysig pusseldeckare som Olséni och Hansen levererar. Och även den här är så gott som oblodig.
Du bjuds på humor, härligt och rappt språk med repliker som har glimten i ögat.
En härlig må bra deckare som i stället för gåshud ger dig ett leende på läpparna och en go känsla i kroppen.
Det blir lite som Morden i Midsomer då en efter en faller i från men som tur är så kommer Ester Karlsson med K och styr upp det hela.

Själva mordhistorien i sig anser jag precis som i de tidigare böckerna inte vara den viktigaste delen, nej det är Ester Karlsson och hennes pensionärskumpaner som är den stora behållningen och jag älskar dem alla men framför allt kakaduan Roland som älskar Esters vaniljdrömmar.

Boken

Arne och Barbro har blivit med kolonistuga, och Ester och hennes kakadua Roland tillbringar motvilligt sensommaren i det spartanska huset. Arne går i taket av svartsjuka när det visar sig att en av kolonigrannarna, Hjalmar von Ridderhusen, en distingerad herre med dyra vanor, var Barbros första kärlek. När sedan Hjalmar hittas död pekas Arne genast ut som huvudmisstänkt. Men det slutar inte där. När ytterligare en av koloni ägarna går döden till mötes dras även Roland in i ut redningen då kriminalkommissarie Bertilsson misstänker att kakaduan blivit vittne till mord. Men hur får man ett fjäderfä, som bara kan ordet kaka, att börja prata?

För att fria Arne från polisens misstankar drar Ester igång sin egen mordutredning. Med ett påklistrat leende och hembakta vaniljdrömmar snokar hon runt bland stugorna och får koloniägarna att lätta sina hjärtan och bekänna sina synder.

Herre på Täppan är den fristående fortsättningen på Ester Karlsson med K (2017), Ett lik i garderoben (2018) och Grannar i död och lust (2020) Följ länken för att läsa mina tidigare omdömen.