I det gröna hyreshuset vid kraftverket i Forshyttan lever industriarbetaren Håkan "Håsa" Samuelsson ett liv som går på tomgång. Han har fastnat i minnen av det förflutna, när hans sambo gav sig av med dottern Linnea. Men när han på en impuls räddar den avdankade travhästen Bläsbruden från slakteriet börjar tillvaron skifta form. Sakta men säkert träder Håsa in i en värld av westernsadlar, glittriga cowboyboots och en växande längtan efter att hitta sin dotter.
Grannen Louise kämpar med tillvaron som ensamstående mamma, efter separationen från exet Petter. Hon lever på dejtingapparna och staplar besvikelserna på hög, samtidigt som hon alltid verkar hamna utanför bygemenskapen. Genom en oväntad vänskap med Håsa i stallet börjar Louise sakta inse att hon inte behöver bära allt själv. Det visar sig att det aldrig är för sent att laga det som gått sönder, om man bara vågar glänta på locket till det förflutna. Och att det ibland krävs ett lass hästskit för att markera sina gränser ?
Mina tankar
Det här var en bok jag verkligen tyckte om. Karin Janson skriver med ett lätt och medryckande språk, och jag fastnade snabbt i berättelsen.
Jag gillar särskilt karaktärerna. De känns mänskliga och trovärdiga, med både styrkor och brister. Dialogerna flyter fint och det finns en värme och humor som gör att jag gärna hade stannat kvar en stund till i Forshyttan.
Och miljöerna! Dalarna, gårdarna och livet på landet kommer verkligen till liv. Jag kunde nästan se framför mig hur det såg ut och känna stämningen runt gårdarna.
Dom där uppströms är en varm och berörande feelgood om familjeband, relationer, hästar och att våga stå upp för sig själv. Det är den fristående andra delen i Forshyttanserien, men jag tror absolut att den går att läsa även om man inte läst första delen.
Jag läste den snabbt och blev faktiskt lite glad när jag läste sista sidan. Det är väl ändå ett ganska gott betyg? 😊❤️
Jag gillar särskilt karaktärerna. De känns mänskliga och trovärdiga, med både styrkor och brister. Dialogerna flyter fint och det finns en värme och humor som gör att jag gärna hade stannat kvar en stund till i Forshyttan.
Och miljöerna! Dalarna, gårdarna och livet på landet kommer verkligen till liv. Jag kunde nästan se framför mig hur det såg ut och känna stämningen runt gårdarna.
Dom där uppströms är en varm och berörande feelgood om familjeband, relationer, hästar och att våga stå upp för sig själv. Det är den fristående andra delen i Forshyttanserien, men jag tror absolut att den går att läsa även om man inte läst första delen.
Jag läste den snabbt och blev faktiskt lite glad när jag läste sista sidan. Det är väl ändå ett ganska gott betyg? 😊❤️
Titel: Dom där uppströms
Författare: Karin Janson
Författare: Karin Janson
Förlag: Printz Publishing
Ljudbok: Isabelle Kyed
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar