Jag har läst både Syndafall och Det svarta hjärtat och det känns som att man bara vill stanna kvar i den här världen.
Det är historiska romaner med fina miljöbeskrivningar, mycket förbjuden kärlek, kvinnors villkor och hårt arbete. Lite som de norska släktsagorna. Vill du ha något lättläst när du kryper upp i soffan med en kopp te eller kaffe så kan jag rekommendera dessa!
Det börjar i prästgården på 1760-talet med systrarna Elisabet och Ulrika. De är så olika men ändå så nära, och det märks hur starkt bandet mellan dem är. Sedan händer saker som ritar om allt, och i den andra boken får man följa hur livet fortsätter när det förflutna vägrar lämna dem i fred.
Det jag gillar mest är karaktärerna. De känns äkta – inte perfekta, utan med både brister och stora hjärtan. Särskilt Elisabet. Jag tycker verkligen om henne, även om hon inte är alldeles lätt att tycka om. Man förstår hennes situation, hennes känslor och hennes agerande så tydligt. Det är uppfriskande med en huvudperson som inte är helt sympatisk och godhjärtad.
Gestaltningen är fin, det är mycket som sägs mellan raderna och man känner hur det är att leva i den tiden, med alla plikter och begränsningar. Värmlandslandskapet, prästgården, skogarna – det är stilla och vackert, men det finns alltid något som ligger och pyr under ytan.
Båda böckerna har en lugn men stark berättelse. Det är kärlek, skuld, lojalitet och svåra val, men det känns aldrig tillgjort. Man dras in i systrarnas liv och tankar, och det är svårt att lägga ifrån sig.
Det är historiska romaner med fina miljöbeskrivningar, mycket förbjuden kärlek, kvinnors villkor och hårt arbete. Lite som de norska släktsagorna. Vill du ha något lättläst när du kryper upp i soffan med en kopp te eller kaffe så kan jag rekommendera dessa!
Det börjar i prästgården på 1760-talet med systrarna Elisabet och Ulrika. De är så olika men ändå så nära, och det märks hur starkt bandet mellan dem är. Sedan händer saker som ritar om allt, och i den andra boken får man följa hur livet fortsätter när det förflutna vägrar lämna dem i fred.
Det jag gillar mest är karaktärerna. De känns äkta – inte perfekta, utan med både brister och stora hjärtan. Särskilt Elisabet. Jag tycker verkligen om henne, även om hon inte är alldeles lätt att tycka om. Man förstår hennes situation, hennes känslor och hennes agerande så tydligt. Det är uppfriskande med en huvudperson som inte är helt sympatisk och godhjärtad.
Gestaltningen är fin, det är mycket som sägs mellan raderna och man känner hur det är att leva i den tiden, med alla plikter och begränsningar. Värmlandslandskapet, prästgården, skogarna – det är stilla och vackert, men det finns alltid något som ligger och pyr under ytan.
Båda böckerna har en lugn men stark berättelse. Det är kärlek, skuld, lojalitet och svåra val, men det känns aldrig tillgjort. Man dras in i systrarnas liv och tankar, och det är svårt att lägga ifrån sig.
Jag gillar den här serien. Den är ömsint, lite vemodig och riktigt bra skriven. Ser fram emot att få följa ättlingarna vidare.
Titel:Syndafall & Det svarta hjärtat
Författare: Elin Olausson
Ljudbok: Jennie Silverhjelm
Förlag: Polaris
Titel:Syndafall & Det svarta hjärtat
Författare: Elin Olausson
Ljudbok: Jennie Silverhjelm
Förlag: Polaris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar