Fyra kvinnor för alltid sammansvurna genom en mörk hemlighet.
Försommaren 1897 förverkligar sällskapsdamen Fredrika Nilsdotter sin dröm och öppnar en detektivbyrå under manligt alias. När den ökände teaterdirektören Georg Valentin plötsligt störtar mot sin död från Katarinahissen gäckas Fredrika av misstankar om att dödsfallet inte varit en olycka. För att få klarhet i fallet behöver hon hjälp av sina förtrogna i den udda kvartetten: änkan Olga, sömmerskan Hildur och tjänsteflickan Edit. Snart finner de sig insnärjda i ett farligt vågspel när de söker svaren i en mordhistoria som kan spåras många år tillbaka i tiden.
Död mans kvinna är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet där moderna vindar blåser in från kontinenten. I en tid där kvinnan är omyndig och i händerna på makar, läkare och manliga släktingar skildrar Katarina Wennstam en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid. Andra delen i Sekelskiftesmorden.
När jag läste första delen i den här serien skrev jag så här:
"Det är nästintill ett magiskt mästerverk som är välskrivet, spännande och ibland fruktansvärt. Så bra!"
Så, gissa om mina förväntningar var höga inför del två!
Frågan är: levde Död mans kvinna upp till dessa förväntningar?
Mitt svar är både ja och nej. Den här delen är absolut bra – välskriven, fängslande och stark – men jag måste erkänna att den inte riktigt når upp till den nivå som första boken satte. Trots detta är det en enastående skildring av livet i slutet av 1800-talet.
Med sin levande berättarteknik, imponerande gestaltning och de nästan filmiska miljöbeskrivningarna förtjänar den ändå ett högt betyg. Författaren målar skickligt upp både människor och platser, så mycket att det känns som att jag själv är där, mitt i historiens vingslag.
Om du vill uppleva en bit av svensk historia genom en engagerande berättelse, läs den här boken. Du kommer inte att bli besviken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar