När Jämtlandsposten drar i gång en satsning på true crime får lokalreportern Vera Bergström i uppdrag att granska det kalla fallet. Spåren leder från jaktvillor i väglöst land via utsatta storstadsförorter, till polisens myllrande DNA-register, men för varje ny ledtråd som nystas fram tycks utredningen bara bli mer komplex. Samtidigt förs Vera allt djupare in i en människas sadistiska mörker.
Till slut börjar hon ana den fasansfulla sanningen om vad som hände den där ödesdigra natten 1995. Mördaren rörde sig på flera jaktmarker samtidigt - och är fortfarande farlig.
Så här skrev jag om Saras tidigare böcker, Skred och Sly. Jag har inget bättre att komma med till den här boken så jag kör en sammanfattning av mina tidigare tankar.
Jag gillar Saras raka språk och hennes sätt att skildra Vera Bergström. En ganska alldaglig kvinna och inte någon vanlig huvudkaraktär i en spänningsroman. Hon är ingen hjälte, utan en kvinna i medelåldern med klimakteriebesvär och med en nedlagd karriär som journalist.
Det här är en berättelse som tar oss med till de som bor i trakterna där handlingen utspelar sig.
Man kan nästan ta på bitterheten, på frustrationen och stämningen som finns i Veras liv.
Jag gillar Saras raka språk och hennes sätt att skildra Vera Bergström. En ganska alldaglig kvinna och inte någon vanlig huvudkaraktär i en spänningsroman. Hon är ingen hjälte, utan en kvinna i medelåldern med klimakteriebesvär och med en nedlagd karriär som journalist.
Det här är en berättelse som tar oss med till de som bor i trakterna där handlingen utspelar sig.
Man kan nästan ta på bitterheten, på frustrationen och stämningen som finns i Veras liv.
Sara beskriver naturen och dess karghet otroligt målande, man känner som man är med där på fjället.
Boken är tät, suggestiv, spännande och oförutsägbar. Språket är ganska naket men ändå beskrivande och det känns helt rätt i den här berättelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar