Kräldjursmemoarer - Silje Ulstein

Mina tankar
Jag har varit så nyfiken på den här boken med skräckblandad ångest och panik. Ormar är det absolut värsta jag vet. Men när jag läser att så många skriver, 
”Den bästa spänningsdebuten på många år." så måste jag ju läsa.
Jag har nu försökt att ta mig igenom boken men jag klarar inte av det och det är inte för att den inte är bra, för det är den nog om man gillar den här typen av böcker. Men jag utsätter mig inte för den här typen av psykologiskt lidande...(Läs att jag är en riktig fegis.) och som vanligt så kan ju inte alla älska alla böcker. Det jag gillar kanske du dissar och vise versa. Så jag uppmanar dig att läsa den här och berätta gärna sedan för mig om just din upplevelse.

En annan bloggare skriver så här

Boken liknar ingenting som jag tidigare har läst, och den är mycket speciell. Den är väldigt spännande, otäck, och gripande. Jag tycker att boken var helt suverän, och den får helt klart högsta betyget av mig.

| Bims Blogg (wordpress.com) 

Boken
Det är en av de första skoldagarna efter sommarlovet. Elva år gamla Iben försvinner från sin mamma Mariam i köpcentret. Mariams omedelbara reaktion är flykt. Hon sätter sig i bilen och kör. Långt. Ett kollektiv skaffar sig en pytonorm som sällskapsdjur. När Liv möter ormen Nero för första gången blir hon alldeles överväldigad. Hon trodde inte att det var möjligt för henne att känna så starkt inför ett levande väsen. Med djup insikt i människans innersta är Kräldjursmemoarer en uppslukande, mörk och intensiv psykologisk thriller om ensamhet, sorg, skam och sexualitet. Det är en roman om önskan att bli en annan men allra mest handlar den om att lära sig att älska.

Tack för recex

Titel: Kräldjursmemoarer 
Författare: Silje Ulstein 
Ljudbok: Lo Kauppi  (Storytel)
Förlag: Wahlström & Wistrand
Omdöme: inte läst klart