Det här är den första boken jag läser av Aino Trosell. Jag måste säga att jag fastnade direkt. Hon skriver med ett härligt flyt om Siv och hennes liv som är allt annat en vanligt. En härlig samtidsroman med glesbygdsdramatik som ger oss såväl värme, spänning som en del humoristiska inslag. Miljöskildringarna är oerhört starka och det känns som jag är med Siv på hennes äventyr på de ödsliga vägarna i Finnmarken.
Jag har även till och från lyssnat på boken och fått lyssna på en helt nu bekantskap som inte gjorde mig besviken. Anna Bromee läser lysande med inlevelse, värme och med fin känsla för språket.
Jag har även till och från lyssnat på boken och fått lyssna på en helt nu bekantskap som inte gjorde mig besviken. Anna Bromee läser lysande med inlevelse, värme och med fin känsla för språket.
Handling
Folket på Finnmarken får reda sig själva precis som förr i världen. Fast numera finns det ju bilar och snöskotrar, fläckvis mobiltäckning, gevär med kikarsikten, det finns boxvin och knark och sällan förgås någon längre i ödemarken.
Brevbäraren Siv Dahlin kör längs de ödsliga vägarna. Hon har precis tagit över postrundan på Finnskogen och börjat lära känna människorna som lever härute i periferin. Hon lyssnar på musik, noterar naturen och årstidernas växlingar medan hon delar ut post. Ibland låter hon sig bjudas på kaffe.
På vinterns kallaste dag påträffar Siv en rimfrosttäckt kropp på rundan. Hon förstår att mannen är en av de nyanlända som nyss kommit till orten. Efterhand avtäcks spänningar av oväntat slag. Allt är inte heller så enkelt. Ofrivilligt blir hon indragen som vittne, som fyllechaufför, som mottagare av bikt vare sig hon vill det eller inte.
Trosells nya samtidsroman är en storslagen berättelse från glesbygden.
Folket på Finnmarken får reda sig själva precis som förr i världen. Fast numera finns det ju bilar och snöskotrar, fläckvis mobiltäckning, gevär med kikarsikten, det finns boxvin och knark och sällan förgås någon längre i ödemarken.
Brevbäraren Siv Dahlin kör längs de ödsliga vägarna. Hon har precis tagit över postrundan på Finnskogen och börjat lära känna människorna som lever härute i periferin. Hon lyssnar på musik, noterar naturen och årstidernas växlingar medan hon delar ut post. Ibland låter hon sig bjudas på kaffe.
På vinterns kallaste dag påträffar Siv en rimfrosttäckt kropp på rundan. Hon förstår att mannen är en av de nyanlända som nyss kommit till orten. Efterhand avtäcks spänningar av oväntat slag. Allt är inte heller så enkelt. Ofrivilligt blir hon indragen som vittne, som fyllechaufför, som mottagare av bikt vare sig hon vill det eller inte.
Trosells nya samtidsroman är en storslagen berättelse från glesbygden.
Tack Hoiförlag och Aino för att jag fick läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar