Nu när hon har passerat femtio har Lillemor till sist insett att hon vill hoppa av. Men hur ska hon kunna berätta det för Bea? Ett missat tåg hjälper henne på traven, och i stället för en spahelg med väninnorna tillbringar hon ett veckoslut på egen hand i Göteborg. En helg som fortsätter att påverka hennes liv långt efter att hon har åkt hem. Genom kvinnan som så oväntat blir en nära vän. Och de märkvärdiga grodorna.
Lillemor börjar fundera allt mer över sin uppväxt. Att förstå och försonas med det förflutna blir en viktig del av hennes väg till ett nytt, friare liv. Och så gör hon sitt bästa för att glömma det korta mötet med den nya väninnans bror...
Birgittas debutroman Så länge hjärtat kan slå var en sådan där kanondebut som jag tokhyllade och blev lite skakis nu när jag skulle läsa hennes uppföljare, Ett liv i färg. Skulle hon lyckas hålla sig på samma höga nivå eller skulle jag bli besviken?
Jag säger bara hatten av Birgitta, du har överträffat dig själv med den här fantastiska berättelsen. Den är charmig och den är underbar, det är en berättelse som bjuder på såväl både hjärta och smärta men även humor och med mycket glimten i ögat. Med härliga karaktärer och fina miljöer får jag en känsla av att vara med i berättelsen.
Det här är en berättelse om att våga släppa det gamla och göra det där man kanske drömt om att göra.
Jag tror att många kan känna igen sig eller någon i sin omgivning i en eller flera av de olika karaktärernas personligheter och det ger en härlig aha upplevelse.
Den här boken har jag både läst och lyssnat på och jag kan rekommendera både och.
En helt underbar läsupplevelse och ser fram emot fler böcker från Birgitta.
Tack Modernista för recex.
